jag förlorade min förra sköthäst för ganska länge sen men sorgen i mig är stor så här är ett ABC till min snälla Elita.

jag har tuvärr ingen bild på henne. så här kommer hennes ABC:

E:nvis

L:urig

I:nte dum

T:winkle

A:lltid världens bästa

  RIP ELITA

saknaden är stor  

här kommer en röstnings tävling. ni skriver nummret på boken ni vill rösta på och skriver in i kommentarer.

1.   2. 3. 4.  5.   RÖSTA!  

jag gillar väldigt mycket att läsa så här är några böcker jag tycker om. det kommer 2 böcker jag gillar. på första plats:

  BOKEN HUNGER GAMES:        

 På andra plats:

 BOKEN VILD HÄSTARNAS DANS:

kram från Tindra

hej jag ville berätta om min och moas blogg mysweetelife.bloggplatsen.se och mina berätelser finns även där   

Det var en gång en flicka som hade en hemlighet som hon skulle bära hela livet ut och det ska jag berätta för er om nu. Det var en solig vanlig skol dag för nästan alla iallafall, för Tea som den här berättelsen handlar om var det fullmåne. Fullmånen skulle göra Tea till hennes riktiga ja.....en varg. Tea hade växt upp med vargarna sedan hon var fyra år och vilse i skoge, då var vargarna de ända hon kunde lita på. Men den där gåvan som gjorde henne till varg hade hon föts med men ingen vet hur. Hon gick i en vanlig skola, med nästan vanliga föräldrar, ett nästan vanligt hus och vanliga kompisar. Hon går i Beckaskolan 5B, alfahonan och alfahanen är hennes föräldrar, hon bor i en lya i skogen och hennes få kompisar var jag, Klara och Amanda vi de ända kompisar som hon hade förutom vargarna förstås. När hon föddes satte hennes riktiga föräldrar in henne på kö i beckaskolan och hennes talförmåga har vuxit desto mer hon pratar med sina kompisar. Hennes vanliga liv var att komma hem till lyan, fånga mat och sova. Eller vanligt liv föresten vad är det egentligen. Men iallafall ska jag berätta. Hon vaknade tidigt på 1 januari morgonen, hon vacklade trött fram ur lyan fram till den stora sten högen utanför hon lyfte sitt huvud mot himmlen och ylade ett skarpt ylande som fick alla vargar att vakna. Alfahanen hade bett henne att väcka alla så tidigt som möjligt för ett möte. När alla hade satt sig i en ring framför alfahanen började han att berätta på deras varg språk att varg jakt sesongen var i full gång och att alla måste vara på sin vakt. Efter mötet gick han fram till Tea och sa dax att gå till skolan. Tea gick utan några men eller suck. Skogen var härlig vit snö som låg på marken och fullt av små djur, Teas älskningsrätt speciellt ekorrar. Nu var hon äntligen framme på skolgården, hon tittade på klockan det var en halvtimme klar så hon passade på att springa till skogen och göra av med energi så att hon inte var lika spralig på samlingen. Men då hörde hon plötsligt skottet. Hon förstod en i deras varflock hade blivit skjuten hon ylade det högsta hon kunde då hörde hon ett plågat ylande tillbaka det var.. Det var... Alfahanen som blivit skjuten Teas pappa. Hon blev rasande och när hon blir så rasande blir hon en varg och du kan förstå hur barnen på skolan skrek av rädsla men hon brydde sig inte om något annat än att rädda sin pappa. Hon sprang och sprang och när hon var framme vid lyan var det försent, han var död. Alfahonan kom fram till henne där hon satt och grät, hon sa att alfahanens sista ord var: Skydda Tea hon är vår nya alfa. Då förstod Tea vad alfahonan precis sakt och det var att hon skulle bli den nya alfan och det innebar att hon behövde skydda flocken mot all fara som lurade mellan träden. Hon skälde till de andra vargarna och sa att innan hon hjälper flocken med att fixa mat måste hon göra en sak. Den saken var att utreda det som hänt på skolan men det gick inge vidare. Frida skolans populäraste tjej hade sett allt och nu började hon sparka och spotta på Tea och kallade henne misfoster.Det hade sammlats en gäng runt Tea som nu var i full gång med att sparka, spotta och säga dumma grejer till henne. Tillslut låg hon bara på marken och gnällde men det blev tillslut till ett högt morrande, hon kastade sig över Frida och började bita och riva henne. Men då tog Frida ett strypgrep runt Teas hals och då hörde Frida ett kväft ylande från Tea. Ett ylande hördes tillbaka det var alfahonan som ylade. Det gick några minuter och Tea hade knappt någon luft kvar men precis innan hon trodde att det var försent kom vargflocken springandes in på skolgården hämtade Tea och sedan var de borta och jag såg inte till Tea på ett år. Fast en dag i skolan låg det en lapp i min låda där det stod: Hej Sandra jag kommer aldrig komma tillbaka men kan du göra mig en tjänst att förklara för alla att de dem sett bara hade varit inbillning. Jag saknar dig men du kan väl komma och hälsa på i varg lyan någon dag/ Tea. Sedan efter jag övertalat alla att det bara var bluff hälsade jag på Tea minst en gång i veckan. Resten av historien är en hemlighet man aldrig kommer att ta reda på.Kramis från Tindra

här är min sköthäst Maverick han är född 2007 och han är jätte rolig att rida.

M:ycket snäll
A: ldrig dum
V:änlig
E:nvis
R:acer snabb
I:nteligent
C:ool
K:ramig

kramis från Tindra  

jag tycker en sak är jätte iriterande och det är att de som verkligen vill ha en häst får nästan aldrig en men de som inte är ett dugg intreserad av hästar har antingen blivit erbjuden att få en häst eller har en släkting som har en häst. ett exempel på det här är två av mina kompisar den ena har en faster som äger en gård med ponnys och den andra har blivit erbjuden att få en häst men hon tackade nej. det tycker jag är iriterande  

Jul mirakletNu ska jag berätta om en lustig sak som hände mig. Det var tidig första december morgon, jag stod vid fönstret och beundrade det vita snö täcke som lagt sig över vår gräsmatta och sedan skyndade jag mig att ta på mina kläder sedan sprang jag till hallen satte på mig mössa, vantar, överdragsbyxor, skor och jacka sedan rusade jag genom dörren och sprang ut i snön och innan jag visste ordet av det hade jag trillat och landat på magen. Åå vad härligt det var att känna den svalkande snön inanför kläderna. Sedan kom jag plötsligt på att det var söndag idag och nästa dag skulle jag till skolan! Usch vad tråkigt jag länktade efter att lovet skulle komma. Efter jag hade trötnat på att vara ute gick jag in och började skriva önskelista. Fast jag kom inte på något annat att skriva än en hund jag hittat på blocket och en häst, fast jag visste att jag aldrig skulle få en. När jag var klar med önskelistan gick jag och gjorde frukost, det fick bli rostad macka med ost och ett glas mjölk. Efter frukosten satte jag på mig mina ridkläder och cyklade till stallet. När jag kom till stallet var det iskallt och det var lite jobbigt men jag hade vant mig vid kylan. Istället för att stå och huttra i kafeterian gick jag in till Ice min medryttar häst, Ice var fux med fyra vita strumpor. Jag satte på henne griman, ryktade henne ,svampade hennes ben, kratsade hovar och sedan satte jag på sadel och träns. När jag var klar ledde jag upp henne till utebarnan och satte upp. Vi skrittade några varv, travade lite och precis när vi skulle galoppera åkte grinden upp och Ice stegrade och jag hamnade fram på halsen, hon galoperade snabbt runt och jag försökte kravla mig tillbaka till sadeln men jag fick inget grep.Sedan lossnade ena stigbygeln jag fick panik och trodde att jag skulle ramla av men till slut stannade hon. jag hoppade av och hämtade stigbygeln och satte på den. Nå tjejen ska vi rida ut i skogen, frågade jag henne. Vi red ut i skogen, jag visste en perfeckt väg vi kunde ta. Vi travade in på stigen i skogen och efter en stund kom vi till den stora ängen och så klart började hon galoppera i väldig fart över ängen. Men efter en stund saktade hon av till skritt och vi hann skritta en liten bit innan en hare hoppade fram mitt framför hennes fötter och så klart kastade hon av mig och sprang av panik mot isen. jag hörde ett otäckt brak. Jag sprang dit och då såg jag hon simmade för livet i det lilla hålet hon trillat ner i. Jag letade igenom min ryggsäck och då hittade jag en sak som skulle rädda Ice's liv. en grimma och ett grimskaft. Jag skyndade mig fram till henne satte på griman och drog allt jag kunde, det handlade om sekunder innan hon skulle frysa ihjäl. Jag drog och hon kravlade och tillslut kom hon upp. När både hon och jag stod på fast mark föll hon ihop. Jag la mig intill henne för det hade börjat snöa och det skulle bli kallt. det gick en timme och Ice kunde samla sig och ställa sig upp och det var då min telefon ringde, jag tog upp den ur fickan och svarade och det var mamma, jag fick en rejäl utskällning för att jag bara hade gett mig iväg till stallet utan att säga till eller äns lämmna en lapp. Efter det långa samtalet med mamma hoppade jag upp på Ice men det var då jag märkte att stigen var igen snöad jag visste inte var vi var. Jag tog upp mobilen och skulle precis ringa mamma men bateriet dog. Vad skulle jag göra nu? Ice kan du ta oss hem? Frågade jag Ice. Det var nästan som om hon förstod vad jag sa för hon fattade genast galopp och red iväg. Jag höll i tyglarna men lät henne bestämma var vi skulle. Det gick en halv timme och tillslut såg jag det lilla röda stallet. När vi var inne i stallet och efter jag hade ryktat av henne och lite annat gav jag henne mat och nytt färskt vatten. Medans hon åt putsade jag sadel och träns. Efter hon hade ätit upp tog skulle jag henne till hagen men hon rymde ur mitt grep! Jag började springa efter henne, jag trodde hon skulle springa in i skogen men nej plötsligt tvär stannade hon och vände sig om och började skritta mot mig. När hon var framme vid mig buffade hon mig lite lätt på magen, nästan som hon ville säga förlåt. Jag tog tag i grimskaftet igen och började leda hene mot hagen. Vad mycket det ska hända idag då? sa jag till henne. den där gången lydde hon mig som en liten ängel. Efter jag hade släppt henne i hagen mockade jag gjorde i ordning hennes hö påsar och sopade stall gången och efter allt det plus lite till tog jag in henne till hennes box. Efter en liten stund började kontors telefonen ringa jag sprang och svarade det var Ice ägare som ringde och sa att hon skulle sälja Ice! Jag frågade förskräkt varför och hon svarade att hon hade för lite tid och så sa hon också att jag inte fick komma till stallet och vara medryttare på henne längre och så sa hon också att hon inte kommer att sälja henne för än den 22 december! Varför får jag inte komma?frågade jag. För att jag vill ha henne i topskick när hon säljs så hej då, sa ägaren. Jag slängde luren i golvet sprang ner till Ice och kramade henne, jag tänkte att det här var den sista gången jag träffade min unerbara Ice! Efter den där obehagligt långa kramen sprang jag ut till min cyckel och cycklade hem, väl hemma sprang jag upp för trappan in i mitt rum och slängde mig i sängen och grät. Pappa och mamma knackade på min dörr flera gånger men jag vägrade öppna. Efter en stund somnade jag och drömde massa hemska drömmar om Ice. Hon ropade på mig hon ropade på hjälp. Jag vacknade dagen efter av att mamma viskade i mitt öra att det var skola i dag och det var dax att gå upp. När jag hade vaknat frågade hon mig varför jag varit så ledsen dagen innan, då berättade jag hela historien om att Ice ska säljas och att ägeren inte tillåter mig att hälsa på Ice. Efter det gick jag och borstade tänderna, håret, åt frukost och klädde på mig och sedan satt jag i bilen och deppade i dem 15 minutrarna det tar att åka till skolan men så klart åker jag ju inte ensam till skolan i bilen sitter också mamma, pappa, min lillasyster Wilda och min lillebror Lennox och i bakluckan satt våra hundar Åke och Ludde. När vi var framme gick jag in i mitt klassrum och läste tills klockan var åtta. När klockan var åtta samlade vår fröken Annete oss och lät oss berätta vad vi hade gjort i helgen, men när hon kom till mig sa jag bara nej , jag som alltid ville berätta vad jag hade gjort men idag ville jag inte det varför? Då förstod jag Ice! Efter sammligen arbetade jag så att jag fick skrivkramp. På rasten satt jag för mig själv medans jag såg Matilda, Amanda, Sofie, Fanny och Fia lekte volt ABC på gungorna. De ropade till mig' kom Tea' 'Snälla Teresa kom nu'. Jag heter Teresa men kallas för Tea men ialla fall hur de än bönade och bad rörde jag mig inte ur fläcken. På fritids efter skolan brukade jag alltid vara med Filippa, Alva och Ella men nu satt jag bara för mig själv och ritade bilder på min underbara Ice. Flera dagar gick och och tillslut var datumet den 20 december. Jag hade gjort en ny önskelista och där stod det också bara en sak och det var Ice. Det var onsdag och morgonen började som vanligt jag läste ur min tystläsnings bok och Anette läser ur sin högläsnings bok. En tråkig morgon och på fritids blev jag retad för att jag var ledsen. de trodde jag var ledsen för allting. Ni försår ju ingenting! skrek jag varje gång de retades. sen kom jag på att det var sista dagen i skolan nästa dag skulle det vara lov! Och det hann bli den 23 december innan jag bara brast i gråt för att Ice var borta från mitt liv föralltid, jag tänkte på de lyckliga stunder vi haft tillsammans och de olyckliga tillexempel när hon fastnade med foten i en rot och hon föll omkull och jag trodde att hon hade butit foten men hon hade bara vrickat den lite lätt. Jag somnade mitt i gråten och när jag vaknade hörde jag Wildas glada röst: Det är julafton vakna allihopa det är jul vi ska öpppna jul klapparna NU! Jag gick segt upp och efter mig kom mamma, pappa, lennox, Åke och Ludde. Vi satte oss vid granen och Wilda började öppna sina sedan lennox, pappa, mamma och sist men inte minst jag. Jag fick en sadel, ett träns, massa rykt saker. Försöker ni göra mig ännu mer ledsen? skrek jag och sprang in i mitt rum. och då såg jag en lapp på skrivbordet där det stod: Du och jag ska åka till ett ställe och där finns en överaskning som väntar från pappa. Pappa kom in och frågade om jag ville åka nu och det ville jag, pappa satte på mig ögonbindel och sedan åkte vi. Efter en stund stanade bilen och jag blev led ut och sedan fick jag ta av mig ögonbindeln och framför mig stod Ice! Jag sprang fram till henne och sa: jag ska aldrig lämmna dig igen. Sedan frågade jag pappa hur? Pappa svarad att mamma hade berättat hur ledsen jag varit och om att Ice skulle säljas och då bestämde han sig för att köpa henne. Då gick jag fram till Ice och viskade i hennes öra: ett riktigt julmirakel eller?